Logotype

måndag 18 maj 2015

Den som väntar på något gott...

Jag tror att mitt femtioförsta år har varit det tuffaste i mitt liv. Det ligger liksom inte för mig att gå och vänta på saker och ting. Mitt motto, (vilket alla de som känner mig väl känner till), är att gå från tanke till handling. Visst är det vissa saker som tar längre tid än andra, (som att iordningställa en vacker trädgård till exempel..), men att det skulle ta sådan evinnerlig tid att sälja ett hus, det kunde jag aldrig föreställa mig.

Ett halvår, max ett år, så såg det ut i min värld och det var mycket nära att bli just så, men det händer också att köpare hoppar av i sista sekund... Och efter att det hände i höstas orkade vi inte vänta på en ny intressent skulle dyka upp för att köpa huset i sin helhet, så vi beslöt oss för att bilda bostadsrätter och sälja huset i bitar.

"A Piece of cake" trodde jag som aldrig varit i en juridisk process innan... Vi hade ju stöd av bästa vännen som är ekonom + en slipad advokat med brf-bildningar som specialitet...
Som vi har slitit och kämpat nästan ända tills vi gav upp. Det är en jäkla tur skall jag säga, att vi har en stark och stabil relation och kan turas om att stötta varandra i svaga stunder...

Nu är vi framme. Nu är alla enheter sålda och nästa tisdag drar vi till Mallorca och köper vårt townhouse som skall bli In my Garden Soller! Och äntligen skall ni kära läsare få ta del av min utlovade berättelse, nu väntar nya vingliga vägar och oväntade turer. Och hur blir det bättre än så? Jiiiihaaaaaa!






















 












lördag 14 februari 2015

Alla Hjärtans Dag...

Jag är ledsen över att jag inte varit här på ett tag...  Vår resa är tuff och backarna är väldigt branta just nu men snart hoppas jag att det skall bli ljusare och att jag får massor att berätta för er.

I samband med vår bröllopsdag hösten 2013 gjorde jag ett inlägg som jag tycker passar även idag.
Varma kramar till er alla!
Ulrika




Det är inte lätt det där med att förstå kärleken… I många, långa år trodde jag att det handlade om bekräftelse. Tjugonio år senare fick jag reda på att det handlade om något helt annat – att jag skulle vara tillfreds med mig själv… Inte för att insikten gjort det lättare, men vad den verkligen gjort är att jag nu kan uppleva kärleken på riktigt, istället för den slags drog jag använde den som innan. Några år innan jag fick insikten träffade jag mannen i mitt liv och det hade mycket väl kunnat gått åt fanders, om jag nu inte fått reda på hur saker och ting förhåller sig på riktigt… Men en dag över en picnic i Humlegården stod allt klart, jag var “in peace” med mig själv och kunde dela den känslan med denne man som jag sedan gifte mig med. Allt är inte en dans på rosor. Tillsammans har vi  kämpat för många saker och byggt en fantastisk värld som inspirerar många både i att bygga vackra världar men också i att leva vackert och det är jag väldigt stolt över.

tisdag 13 januari 2015

Åter i paradiset...

Onsdagen den 27 augusti 2014
Nu är vi på Mallorca igen. Ska träffa vår byggherre, Ronald, och se över allt vi vill göra med huset, så spännande. Det är varmt och vackert. Ljuvligt att vara här!



Vi anländer sent och äter en härlig middag inne på gården 
på hotell La Vila som ligger på torget inne i Soller.




Ett av rummen i vårt hus, det som Kasper utnämnt till sitt!


Det är marknad i staden. Här säljs allt från närodlat till tyger, 
bakverk, oliver, sardiner, antikt och kuriosa och märkeskopior...




Vi gör en båtutflykt till Ca Calobra...


Åker spårvagnen ner till Puerto Soller och badar i havet.


Och går gata upp och gata ner, tidiga morgnar och sena kvällar
och njuter av vår stad, vår blivande hemstad och livet här!